Nybörjare på poledance och förälskelsen i polevärlden

FANNY:

Hej på er fina läsare och elver!

Nu har jag jobbat med Aida på Poledance Växjö i ett halvår, jag tänkte berätta för er hur mina första kurs var. Helt enkelt ett inlägg för gamla elever att känna igen sig på, och nya elever att få en inblick i hur en kurs är hos oss.

Jag var en av de första som fick höra Aidas planer om att öppna Poledance Växjö, och det var något som jag inte riktigt kunde släppa. Sommaren 2015 var första gången jag testade att dansa. Som våra nybörjare vet, är första snurren en kombination av dessa känslor: man kommer trilla, hamna på sjukhus och dö typ. Men det var också en triumf-känsla, första gången man gjorde en spin.

Jag hade ju gjort min research, jag hade kollat på de högst rankande klippen på Youtube, och grejen med Poledance är: ju lättare det ser ut, desto duktigare dansare.

Jag vet att det ser LÄTT ut att dansa Poledance, men tro mig,- det är det inte. Första gången du ska göra en spin (snurra runt på stången), så känns det helt omöjligt. HUR ska jag komma runt? HUR ska jag hålla mig fast? Det känns lite som att tänka på hur stort Universum är.

Den dagen dansade jag och Aida tills vi var helt slut (när jag säger dansar, menar jag att jag mest glodde på Aida och försökte förstå HUR hon kunde), men efter några dagar hade jag en träningsvärk som berättade att detta var grym träning.

Jag var med på första kursen, jag hade då lärt mig ganska mycket, såpass mycket så jag kunde gå runt och hjälpa elever. Grejen med Poledance är att man väldigt fort märker att man blir bättre. Poledance är inget man inte ser progress ifrån, du kommer märka skillnad från gång till gång.

En lektion börjar alltid med en uppvärming, sen får man se ‘dagens trix’ alltså moves och rörelser som ska vara med i en koreografi. Sedan dansar vi tills svetten rinner, och avslutar med stretch. Eleverna är 2 per stång, eftersom detta är bästa sättet att lära sig på. Du lär dig så extremt mycket på att se när någon annan dansar, det är så jag har lärt mig allt jag kan från Aida. Det är också viktigt att passa upp på den som dansar, och du dansar faktiskt bättre när du har publik. Det kallas “spotter” när man har en pole-partner som hjälper till att hålla/titta/ge feedback.

I Level 1 lärde jag mig grunden i poledance, grund = hur du håller i stången (ja, det är inte bara att ‘hålla’), hur du går snyggt (nej, det är inte bara att ‘gå’), hur du snurrar, hur du gör floorwork och så mycket mer.

Poledance är inte heller något du ‘tappar’, ibland dansar jag med Aida fem gånger i veckan, ibland är jag ledig i tre veckor, men i samma stund som du tar tag i stången,- är det som allt kommer tillbaka. Jag är också en sån person som haft noll muskler i armarna, typ så illa så jag fick kramp av att bära min katt. En fråga vi ofta får är ‘kan jag ändå börja hos er, fast jag inte tränat något innan?’ Svaret är JA! Jag är typ ett levande bevis på att det går. Idag kan jag dansa på ett sätt som jag aldrig trodde att jag ens var kapabel till.

Jag är så tacksam för de fina elverna jag har fått träffa, och jag ser fram emot att få träffa er nya elever! Jag är ofta med på lektionera och hjälper till, så tveka inte att fråga mig frågor om hur det var att vara nybörjare, jag är som sagt ett levande exempel.

Jag hoppas ni får en bra start på 2016, och tro mig, att börja hos oss kommer vara en av dina bästa val detta året. Jag hoppas vi ses till våren, kika på min Instagram för att se min progress, jag har kvar de första bilderna och filmerna där.

Fanny

www.instagram.com/fannyerliksson
Följ också Poledance Växjö Instagram här: www.instagram.com/poledancevaxjo